BIOGRAFI 
För de flesta personer som känner till mig är jag boxaren George Scott.
Här vill jag berätta lite mer om mig själv som människa. För som alla andra
har även jag en uppväxt, en historik och ett antal viktiga personer runt
omkring som varit med och format mig till den person jag är idag.

 

Idag har jag hunnit bli 47 år, jag är fembarnspappa och
även morfar. Men jag föddes i Liberia,
ett afrikanskt land. Under mina första sex år flyttade jag
runt i Liberia och bodde dels hos min biologiska mamma,
dels hos släktingar och även ibland hos en svensk familj där
pappan Kjell jobbade i Liberia. Kjell minns jag som en varm
person. Under arbetet med min bok hade jag förmånen att få träffa Kjell igen.

När jag fyllt sex år adopterades jag av en kvinna i Sverige
och hamnade i Salem utanför Stockholm. Hon hade två egna
barn och jag fick en storasyster från Etiopien på köpet. En
syster som än idag är en av de allra viktigaste personerna i
mitt liv. Efter några år kom även min halvbror från Liberia
till samma hem. Jag har än idag kontakt med min biologiska
mor, som faktiskt är något så ovanligt som mamma till 16
barn - endast det sista barnet är en flicka, vi övriga är killar.
Kontakten sköter jag genom en av mina bröder, som jag också hoppas kommer till Sverige och besöker mig sommar 2011.

 

 

Efter en rad incidenter och händelser hamnade jag i, vad som idag kallas för familjehem, i Bergsjö
utanför Hudiksvall. När den familjen flyttade till Västerås följde jag med.

Jag blev nyfiken på att börja boxas och började träna lite hos BK Rapid, vid ett av dessa tillfällen kom
tränaren Kjell Fredriksson fram för att korrigerade några av mina slag. Och så började min
boxningskarriär. Kjell var min tränare under många år och var med när jag tog mina första medaljer.
Min första mästartitel tog jag under denna tid, Junior-SM i lättvikt.

Längtan till storstaden var för stor och jag tog mig några år och mästerskapstitlar senare tillbaka till
Stockholm och började träna för IF Linnea och sedermera även Djurgårdens IF.

1988 var det dags för OS i Seoul. Det året tog Sverige inga guldmedaljer, men vi tog några silver. Jag
var med och tog silvermedalj i lättvikt. Framför allt tackar jag min tränare Yngve Johansson för detta.
Som kanske många vet så är proffsboxning förbjudet i ett fåtal länder, Sverige har länge haft ett sådant
förbud (som delvis lättades på 2007). Jag tog därför min familj och flyttade över till USA 1991 och
började min proffskarriär. Jag hade då utöver min OS-medalj tagit 5 SM-guld, ett guld som nordisk
mästare och även ett guld i Junior-SM. Att bli proffsboxare är att ta ett stort steg. Det handlar inte
bara om själva flytten, utan har du en gång tagit klivet över till proffsboxning finns ingen möjlighet att
gå tillbaka till amatörboxningen. I och med det hade jag representerat Sverige för sista gången i ett
mästerskap.

Som proffsboxare var det träning och åter träning på schemat. Jag hade en tuff och hård tränare, en
tränare som stått bakom många duktiga boxare. 7 oktober 1995 blev jag världsmästare i lättvikt efter
att ha vunnit mot Rafael Ruelas i USA. Titeln jag vann (WBU) behöll jag till 1997.

Som de flesta idrottskarriärer tog även min slut och när jag beslutade mig för det gick flyttlasset hem
till Sverige igen. Med i bagaget fanns då även en bitter rättsprocess i USA, eftersom min manager
tyvärr sett till att mina vinstpengar fanns i hans ficka och inte i min. Jag stoppade därför
boxningshandskarna på hyllan ett tag och jag började istället jobba på diverse behandlingshem, främst
med inriktning på omhändertagna ungdomar. Ett jobb som jag verkligen trivts med och gärna ägnar mig
åt även framöver.

Utöver detta har jag hunnit med att ställa upp i två stycken K1-matcher. Sista gången hade jag endast
tre månader på mig för att komma i toppform vilket jag lyckades någorlunda med och återigen
avslutades karriären med en vinst. Den här gången var det på Hovet i Stockholm, på min hemmaplan.
Någonstans borde jag väl också kanske nämna att jag ställde upp i Let’s dance i TV4 2009, även om jag
hoppas att jag blir ihågkommen som något annat än som just dansare. Det var ett kul inslag i vardagen
och jag höll mig kvar åtminstone ett antal veckor och slutade på en sjunde plats. Våren 2011 har
Mästarnas mästare sänts i SVT som jag deltagit i.

Idag använder jag boxning som träningsinslag i vardagen och som motionsform. Ett boxningspass är
hyfsat jämförbart med ett tufft pass på gymmet. Sedan föreläser jag en del om allt från ungdomar,
min uppväxt och om elitidrott.

Det här var kort om mig - En stolt både pappa och morfar!