KJELL OM SCOTT 

Kjell Fredriksson var George Scotts första riktiga boxningstränare.
Här berättar han sin historia...

Jag och min svåger Lasse kom ner till klubben (BK Rapid) en kväll och gick in
till på nybörjarträningen där det var full fart. Bland cirka 20 andra grabbar stod
det en mörkhyad kille och slog på en säck. Han stod med höger hand och fot
före och jabbade med vänstern - helt fel... Jag gick då fram till honom och
presenterade mig som Kjelle, chefstränare i klubben.

Foto: Lasse Svensson– Du jabbar med fel hand sa jag.

– Jaha, sa han. Det har ingen berättat...

Senare fick jag höra att denna kille och några till av nybörjarna var de
som bodde på Vallby och var lite "livliga" på stan... Allt nog, vi gillade
varandra och efter att ha sett honom i en diplommatch i Hallstahammar
mot svenska diplommästaren (där han gjorde mycket bra ifrån sig), så
tyckte jag att han skulle börja gå ”riktiga” matcher istället! Så jag tog
honom under mina vingar och sedan kom en otrolig utveckling...Det
blev silver på hans första junior-SM (med i princip en hand, han hade
en paj vänster tumme)!

Året därpå blev det guld (fjädervikt-57 kg) och i januari blev han uttagen till landslaget på Box Open i
Stockholm. Där "förlorade" han med 3-2 mot Peter Jacobsson till publikens "buande". Han borde ha
vunnit, men jag sa att det kommer flera chanser och det gjorde det som ni alla vet... Hans allra första
match på Box Open var ju annars en stor skalp bara det: Jarmo Eskelinen, Europatrean som George
vann över med 3-2... Otroligt bra!

Foto: Ulf BrännströmSedan vann George senior-SM och därefter Nordiska Mästerskapet i Finland, mot en finne i finalen.
Otaliga seniorturneringar följde ute i världen. George vann lite här och där: i Norden, Ryssland,
Turkiet, Thailand med mera. Inte minst sin sista turnering före OS i Korea Sommaren 1988 vann han en
turnering i Aten. Han mötte en italienare vid namn Giovanni Parisi i finalen. När sedan George tog sitt
silver i OS i lättvikt 60 kg, vann samme Parisi guld i fjädervikt 57 kg! Senare blev ju båda världsmästare
som proffs! Inga dåliga grejer!

George flyttade ju till Stockholm, men kom ofta hem till "farsan" och
tränade då på helgerna med mig. Samtidigt var jag tränare i
seniorlandslaget med Leif och Ulf Carlsson så vi hade många möten
och träningsläger tillsammans! Fast den nya, tråkigare
poängbedömningen gjorde att George tröttnade och då blev det
naturligt att han valde proffsboxningskarriären istället.

Efter EM i Göteborg 1991 blev det Miami nästa och hur det gick vet
ju alla. Jag sa själv hela tiden att en vacker dag blir George
världsmästare! Andra försöket blev han det igen... denna gång i rätt
viktklass = lättvikt! Hans sista match som proffs gick i Italien och där var jag också med. Han blev
stoppad av en gammal läkare som tyckte att Georges ögonbryn blödde "too much". Va? Han blev ju
skallad av italienaren så huden sprack! Ja ja, så var det med det. Handskarna snodde jag med mig...
de hänger hemma hos mig som en ”belöning" för allt slit, ha, ha...    Killen var 16 år när han började,
en oslipad diamant när jag träffade honom första gången, en grabb som var otroligt lyhörd för mina ord.

Scott! Ha det jättebra och du vet var jag finns.
Fight on!”

hälsar Kjelle med "vänliga jabbar"